jimmie lars

journalist malmö misc

Meny Stäng

Släng mina rester i en grop

Kylskåpet går inte mer. Tre kilo broccoli, fyra bättre laxfiléer, och flera årsförbrukningar dill och persilja blir till mos och rinner ut i springorna mellan golvplankorna. Det luktar som en middag, det luktar gott. Men rötmånad är rötmånad.

Jag packar ner hela den senaste månadshandlingen i en soppåse och ger den till råttorna. Hoppas de äter fisken först, annars blir det en tråkig vecka för den stökiga familjen som har sin balkong närmast sopkärlen. Hoppas de gillar min matlåda med rimmat fläsk och rårakor.

***

Jag gömmer mina händer i fickorna när jag går och handlar. Sedan luktar jeansen som en kryddträdgård.

Jag träffar ingen alls på Coop, såklart. Det är bara jag och Esau som bor på Värnhem och härifrån är det långt till älskare och älskarinnor och ingen som varit med mig kommer söka upp mig här. Kerstin Thorvall mindes alla sina älskare och hur de tog på henne – jag minns det med, men som jag minns det var det knappt någon som tog på mig. Passivitet är en dygd. Manskroppen är en rostig skiftnyckel i andras ögon; den drar åt muttrarna väl nog men du vill helst inte hålla i den.

När jag hatar min kropp gör jag det inte för att den ser ful ut. Aldrig. Mitt kroppsideal är Fredrik Virtanen när pizzakitet kom till Sverige: en kropp som tornar upp sig över spisen, som sätter skjortknapparna på prov. Men så ligger jag i sängen med någon, så knullar vi, så blir jag påmind att det sällan, eller aldrig, faller sig naturligt för en kvinna att smeka en man ovanför könshåret.

Så jag lägger båda händerna på henne, frågar vad hon gillar, hur hon gillar det, var det kittlas och så gör jag mitt bästa för att vara bra. Så mycket jag hatar mina egna valkar, så mycket ska jag älska hennes.

Så. Jag vill glömma allt jag kan om kärlek. Åka härifrån, långt härifrån, doppa huvudet i främmande vatten, lära mig på nytt, lära mig något nytt. Älska på nytt. Öresund gör mig inga tjänster, direkt.

Kalmarsund kunde se ut som Themsen om nätterna, om man kisade. Det osade från det sundet. Tång och olja och blodångest från slakteriet och giftalger.

Öresund doftar inte.

Och vi vet ju båda två att det är på doften man vet om man är kär.

Jag älskar Malmö, men jag är inte förälskad och det är vattnets fel. Vem fan vill dricka Zoegas Skånerost resten av livet?

***

Vi får begrava kylskåpet i morgon. Det var ett uselt kylskåp från dag ett men det är inte upp till oss att döma. Det enda vi kan göra är att ta farväl.

© 2019 jimmie lars. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.