Vissa saker får bara ligga.

Jag har exempelvis en hög med gamla magasin i garderoben, som är lika hög som en välvuxen femåring. Skriva, Sonic, Pop, HomeVision, några obegripliga stilmagasin från diverse flygplatskiosker. Mina samlade drömmar och besvikelser samlade i en liten dammig, kladdig hög.

Jag släpar fötterna efter mig genom Jesusparken, Folkets park, St Pauli kyrkogård, på väg hem. Roller derby-kepsar, söndagsöppna gallerier på St Knut, ”Refugees welcome” på elskåpen. Det luktar öl och bröd och svett, tills jag kommer upp till Värnhemstorget där någonting blommar och kväver pisset och oset från Malmös bästa gatuköksstråk.

Där på en bänk sitter en kvinna och gråter och hulkar, sådär som man gör när det känns som att allt är slut och ingenting blir bättre och spelet är förlorat. Som när man förlorat sitt sista hotell i Monopol, eller en nära vän. Hon har telefonen i handen.

Jag borde bli påmind om när jag satt sådär sist.

Vissa saker får bara ligga.

Så jag går hem, byter om, rakar mig och plockar kattbajs och läser tidningen.

***

Det är först några timmar senare det slår mig. Träffar mig. Drabbar mig. (En dag ska vi förresten börja använda ”drabbande” ordentligt i rockrecensioner.) Någon har fångat upp en lång, lång text om att ha förtröstan när döden kommer; att inte tystna, inte domna, inte förvränga sorg till bara och endast en känsla av förlust.

Jag drömmer om det sedan, hur tyst jag var när min stadigaste, mest generösa vän tog sitt liv.

Vissa saker får bara ligga.

Det är ett så vedervärdigt svek mot honom att inte prata om honom varje dag. Eller, förresten, det är ett vedervärdigt svek att leva alla de här dagarna utan honom. Jag ville aldrig det. Ingen ville det. På hans begravning var det fullt med folk ända ut på asfalten nedanför kyrktrapporna, med familj och släkt och vänner och älskare och ex-flickvänner och bekanta och lagkompisar. Som på film.

I den där graven ligger en kropp och där kan den få ligga. Men precis lika sötsliskigt det kan låta, lika sant är det att kroppen är det enda som jag borde låta ligga.

***

Ikväll ska jag hem och plocka ut högen av gamla magasin, torka och sortera och läsa igen. Och så ska jag fånga upp någon av mina gamla drömmar, börja drömma den igen.

Och aldrig mer bara låta den ligga.