Pappafeministen.

Ida Ölmedal vevade oavsiktligt (nåja) igång debatten med att raljera (jodå) över nyblivna pappors nyvakna feministiska insikter. Första tanken: sluta nu, de använder ju äntligen sina plattformar för något gott, i sann altruistisk anda. Navid Modiri, Gustaf Fridolin, och nu senast Bert-författarna Olsson och Jacobsson, som ska forma om Bert efter dagens ideal (»mycket har hänt sen dess«).

Andra tanken: det är väl inte så konstigt att deras nyvunna erfarenheter skänker nya insikter, nya engagemang. Erik Helmerson använder Olof Palmes antirasistiska uppvaknande som ett exempel på hur en främmande orättvisa blir en hjärtefråga bara genom att uppenbaras.

Tredje tanken: Ida Ölmedal rekryterade mig som nöjeskrönikör till Lundagård. Alltså, hon läste något jag skrev och ville att jag skulle göra det för henne. Blir alldeles fånigt stolt, och vill genast googla fram mina gamla bylinebild därifrån. Fan vad smal jag var.

Fjärde tanken: Borde deras erfarenheter verkligen vara så nya?

Femte tanken: Nej, såklart inte.

Sjätte tanken: Vad betyder egentligen en person om du inte tar in deras erfarenheter av att bli antastade, diskriminerade, nedvärderade? Är den personen ens en del av ditt liv?

Sjunde tanken: Undrar vad Ida Ölmedal faktiskt tyckte om mig? Hade de kanske bara brist på pennor på redaktionen i tornet?

Åttonde tanken: Jag är så sugen på friterad camembert med hjortronsylt. Jag borde ätit det på Malmöfestivalen när jag hade chansen. Jag borde ätit mer där över huvud taget. De chilenska burgarna, för att ta ett exempel, så banalt enkla med sin hemmagjorda tomatsås och slemmiga feferoni. Svulstigt, avskalat, gatuståndens »super cheese«.

Nionde tanken: Om Olof Palme vuxit upp någon annanstans än i svensk medelklass, och faktiskt haft rasifierade kompisar som blev trampade på, då skulle hans uppvaknande i Amerika varit lite skämmigt. Värt att kritisera, såklart.

Tionde tanken: Fan vad Ida Ölmedal skriver…jag ville inte säga bra, för bra är ett urvattnat, oprecist ord och inte särskilt förenligt med beröm. Men ja, jag skriver inte som henne, så jag kanske bara får säga bra, ändå. Hon skriver fan så bra.