Author Archives: Jimmie
Du har väl hört att jag flyttar hem igen i vår (pt III)
Det var natt när hon red in från underjorden. Hon tvekade men jag var säker nog för oss båda, tvärsäker, och ville bara veta mer om hennes läppar. Jag fick veta allt och det var en bra idé. Det var… continue reading »
Du har väl hört att jag flyttar hem igen i vår? (pt II)
Sista natten i en stad som sover. Underströmmen suger fortfarande tag i ben som trampar vatten och allt ser ut som vanligt. Allt är som vanligt. Ens minnen går på repeat runt omkring en, man behöver aldrig leta särskilt ivrigt… continue reading »
När Gud stänger en dörr
Så spränger han taket av hela jävla huset. Jag har, precis som Joakim Thåström, väntar nere vid stationen i timmar, dagar, månader på någonting. På något stort. Kanske har det redan hänt. Eller så händer det, nu. Det krävdes en… continue reading »
Du har väl hört att jag flyttar hem igen i vår? (pt I)
Det är fyra år sedan jag satt här sist. Tvärs över gatan visserligen, tillsammans med katthår och whisky snarare än nya Elle och filterkaffe, men ändå. Det var här det började, det stora, förbannade äventyret som nu har klingat av.… continue reading »
I was hoping it was a lie
Fredagsnatt, mitt i livet. Jag springer uppför berg i mina drömmar och jag vaknar kallsvettig under mina duntäcken när jag kommer över krönet. Jag bokstavligen faller in i medvetande igen. Jag hör röster och mobiltelefoner utanför dörren. Vi har kommit… continue reading »
Du sade att livet var något enkelt
Ett kort tips från någon som vet: om du någon gång får tillfälle att prata med en av dina hjältar, se till att ni har ett ostört skrymsle att sitta i, en back öl att dricka och, viktigast av allt,… continue reading »
Jag önskar vinden kunde tala med din röst
Ännu en dag i livet. Jag skickar en bukett blommor till avdelning 30 på Kalmar Länssjukhus. Sedan dricker jag en kopp kaffe till och räknar blåmärken. Det är ingen stor sak. Vi är fångade i tiden som går.
Jag är snart i slutet av Casablanca (i den scenen jag växte upp i)
Jag har gjort många intervjuer i mitt liv, långa som korta, och jag har varit tämligen nervös inför de flesta. Om en halvtimme läggs ännu en till den långa raden. Den här gången blir upplevelsen något helt annat än jag… continue reading »
Zooey Deschanel är inte på riktigt
John Ajvide Lindqvist döper sin senaste novellsamling till Låt de gamla drömmarna dö och fyller den med Smiths-citat. Sådana saker gör det lätt att älska honom. Att han konsekvent ger de missanpassade, de fula, de äckliga en plats i populärkulturen… continue reading »
Om en amerikansk dröm
Esau skriver fint om den amerikanska drömmens snavande och jag kan liksom inte låta bli att plocka upp tråden. Inte när jag samtidigt lyssnar på Woody Guthrie. This land is your land är hans enskilt största arv som låtskrivare; en… continue reading »